Kalle provocerar, syns och hörs

Kalle är 10 år och går i fyran. När hans klass har lektion går det inte att missa att han är där. Han tar plats, har ständigt kommentarer kring allt möjligt och han ifrågasätter ofta det läraren säger. Kalle har kompisar i klassen men han hamnar emellanåt i konflikt med de andra och hans föräldrar får ofta samtal hem kring detta.

Skolarbete känns inte så intressant för Kalle, utan han tycker det är roligare att hålla på med annat. Får han chansen spelar han gärna något spel på datorn och han hittar ofta sidospår i diskussionerna på lektionerna. Han har hört så många gånger att han måste koncentrera sig bättre och göra det han ska. Det är bara så svårt.

Kalle var väldigt tidig med att lära sig räkna och kunde som liten lösa tal som många andra i hans ålder inte kunde. Det intresset tappade han ganska snart. Det syns därför inte i skolan att han är en matematisk begåvning. Han räknar emellanåt väldigt långsamt och ger ett uttråkat intryck, och dessutom missar han saker när han har prov. Läraren kan inte se någon anledning till att utmana Kalle, snarare tvärtom.

Han hittar ofta sina egna lösningar men får ofta höra att han måste göra på ett annat sätt, vilket gör att Kalle nästan alltid känner att han gör fel. Det blir en ond cirkel där han känner sig värdelös, samtidigt som läraren gör allt för att få lektionerna att fungera, bland annat genom att försöka få Kalle att dämpa sig så att de andra kan få mer utrymme.

Kalle behöver en lärare som vågar utmana honom, trots att han har en del luckor. Med den kapacitet han har, kommer han att kunna fylla de luckorna efterhand. Han behöver också bli bekräftad på ett positivt sätt när han ställer frågor på lektionerna. Blir han mött med respekt, kommer hans behov att ifrågasätta för ifrågasättandets skull troligtvis att minska. Om han dessutom får beröm för sitt unika sätt att ställa frågor (gärna inför klassen) kan han slappna av ytterligare och maktkampen kan minska. Kalle kan dock vara i behov av en reträttplats dit han kan vända sig när han inte orkar. Det är dock viktigt att hitta sådana lösningar i samråd med honom och att det bygger på ett ömsesidigt förtroende.

Att kunna ifrågasätta och diskutera saker som Kalle kan, borde egentligen värderas högre i skolan, eftersom det är tecken på att han är en självständig, kritiskt tänkande elev. Det finns dock inte så stort utrymme i dagens skola för dessa egenskaper, utan de blir snarare en belastning som stjäl energi för alla. Personligen funderar jag därför över hur vi ska kunna skapa en skola där olikheter blir en tillgång, även när det handlar om begåvning.

2 reaktioner på ”Kalle provocerar, syns och hörs

  1. Det skulle kunna vara mitt barn som beskrivs i texten med vissa små skillnader. Mitt barn är fortfarande intresserad av matten och räknar ekvationer (går 3an). Idag har vi varit på första besöket hos BUP för att forska vidare i vad det är som sätter krokben för vårt barn i vissa situationer. Jag tycker det är så svårt att veta var gränsen går för att vara begåvad och att ”bara” vara extra kunnig och intresserad.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s