Konsten att tackla tråkiga uppgifter

Mitt förra inlägg väckte många reaktioner. En del kände igen sig eller sitt barn, en del reflekterade kring skolan i stort och en del funderade över vikten av att inrätta sig i sociala sammanhang.

Att anpassa sig i en grupp, att lära sig följa regler eller att göra uppgifter i skolan som inte känns lika stimulerande är något barn måste lära sig hantera. Vi är alla beroende av varandra och att få till samspel bland människor är något de flesta behöver träna på hela livet. I skolan tränar vi eleverna på sådant och det är inte alltid lätt. Ibland kan det vara svårt att veta vad man kan förvänta sig av ett barn och precis som alla andra förmågor är detta givetvis också individuellt.

I skolan är ledarskapet en framgångsfaktor. En lärare som har struktur, höga förväntningar på eleverna och goda relationer med dem, lyckas också bättre enligt forskningen. De lärare som lyckas få eleverna att ana ”nästa horisont” har också större möjligheter att nå bättre resultat. När någon av dessa faktorer brister och eleverna i klassrummet inte ”känner av” det tydliga ledarskapet, kan detta givetvis få olika konsekvenser för individerna.

Särskilt begåvade barn är ofta mer luststyrda än andra barn. Och med luststyrd behöver inte betyda att de inte kan arbeta med ”tråkigare uppgifter”, utan att de har ett starkt behov av att se mening och sammanhang i det som ska läras in. En förälder beskrev sitt barn så här: ”För min son verkar det räcka långt att bli bekräftad i sitt behov att vilja lära mycket mer, än att bara bli tillsagd: det är bäst att du lär dig att göra sådant som är tråkigt för allt är inte roligt här i livet!” Ibland krävs det kanske inte mer än så. Vidare säger föräldern: ”Jag tycker också det är stor skillnad på att t ex lära sig att vänta på sin tur och att låta ett barn sitta och räkna ett oändligt antal tal av samma sort som han redan kan. Nummer ett är tråkigt men nödvändigt för ett barn, medan nummer två tycker jag är helt meningslöst och mer än tråkigt. Det är slöseri med tid och resurser i mina ögon.” Väldigt sant tycker jag.

Nej, särskilt begåvade elever måste också lära sig hantera det som för stunden inte känns så roligt. Men, om barnet känner förtroende för läraren, upplever att engagemanget är äkta och om uppgifterna anpassas efter förmågan, är sannolikheten mycket högre att man får till ett samspel där det blir enklare för barnet att hantera de ”tråkigare” momenten.

Särskilt begåvade barn har i grunden en oerhört stark lust att lära sig saker och detta i kombination med ett inre driv och en kreativitet som ibland inte känner några gränser, gör att de egentligen borde älska skolan mest av alla. Då känns det sorgligt att många går från att ha enorma förväntningar i förskoleklass, till att sakta men säkert ge upp och inse att skolan inte är den plats där de kommer lära sig mest.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s