”Det spelar väl ingen roll vem som vann”

Gustav går i femman. Igår hade hans lärare ordnat en lek där det var två lag som tävlade mot varandra. Lärarens syfte med leken var att få ett avbrott på lektionen och att eleverna skulle göra något kul tillsammans. Leken gick ut på att de två lagen skulle bygga så högt som möjligt med klossar som inte var helt jämna. Det lag som hade byggt det högsta tornet när tiden var ute skulle vinna, förklarade läraren.

Gustavs lag hade det tufft med samarbetet och det andra laget byggde högre och högre. ”30 sekunder kvar”, sa fröken och de båda lagen kämpade in i det sista. Ett par sekunder innan tiden var ute, rasade det andra lagets torn och det tidigare givna vinnarlaget hade ingenting kvar. Gustavs lag jublade eftersom deras låga torn stod kvar. Det andra laget började direkt protestera. ”Tornet rasade precis när tiden var ute så vi hade byggt högst!”

Läraren förstod snabbt att det inte var läge att utse ett vinnande lag eftersom allt plötsligt blev så hårfint. ”Ja, med tanke på att lag 1 hade byggt så högt från början, men hade oturen att allt rasade precis i slutsekunden, och att lag 2 faktiskt hade ett torn som stod fast precis då, måste jag döma tävlingen oavgjord.”

”Oavgjort…” I Gustavs huvud slog det slint. Han reste sig upp, klippte till Sammy i motståndarlaget, välte en stol och rusade ut ur klassrummet. Läraren sprang efter honom och hittade honom sittandes på en bänk i korridoren. ”Gustav, det där var inte bra. Det var bara en lek vi lekte. Och det spelar väl ändå ingen roll vem som vann.”

Senare den dagen fick Gustavs mamma ett samtal från läraren på grund av det som hände.

Ja, vad hände egentligen här varför blev det som det blev? Gustav är ett särskilt begåvat barn och har som många sådana barn, starka känslouttryck. När han är glad är han otroligt glad, när han är ledsen är han väldigt ledsen och när han är arg har han ibland svårt att kontrollera sig.

Något som gör honom väldigt upprörd är orättvisa. I stort som i smått. Många begåvade barn har ett starkt sinne för rättvisa och att det som är sagt gäller. Det som hände i situationen ovan, sett ur Gustavs perspektiv, var att läraren hade gett klassen en uppgift (leken), talat om vilka regler som gällde och ändrade sen dessa när tävlingen var över. Gustav hade gått in för uppgiften till hundra procent och tog den på största allvar. När läraren efteråt talade om att det blev oavgjort och att det inte spelade någon roll vem som vann, kände han sig lurad. Gustav jobbar hårt med sig själv för att inte bli så där rasande, men han är ett barn vars emotionella förmågor inte är helt utvecklade. Efteråt känner han sig enormt misslyckad och skuldbelägger sig själv starkt, vilket sedan förstärks av lärarens samtal med honom.

Nej, självklart ska inte Gustav slå till något annat barn eller förstöra på något annat sätt, men genom att förstå hur Gustav (och många andra barn) tänker, hade situationen möjligen kunnat undvikas. Han hade säkert blivit väldigt besviken om hans lag förlorade på grund av att andra laget verkligen hade byggt högst när tiden var ute, men det är inte säkert att den besvikelsen hade visat sig på samma sätt. Ibland tror jag också att vi som jobbar i skolan har svårt att reda ut vilka förväntningar vi kan ha på våra elever, speciellt när det handlar om sociala och emotionella förmågor. Ross Greene säger att ”barn gör rätt när de kan” och jag tror på det. Däremot upplever jag som vuxen en oerhörd frustration när jag inte hittar de rätta verktygen, men det kan jag knappast belasta barnet för.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s