Min son ville bara dö

När en elev slutar prestera, sluter sig och vägrar samarbeta. Vad gör vi då? Här är en mammas berättelse om hur det gick till när allt tillslut vände för sonen som under en period nästan hade gett upp.

Lärarna på min sons skola gör ett fantastiskt jobb. Det har de inte alltid lyckats göra. Min sons skolgång har alltid varit mycket besvärlig. I trean började han gömma sig på toaletten under lektionstid, han var uttråkad och ville inte finnas längre. Läraren var helt oförstående och tyckte jag överdrev när jag beskrev hans förmågor och att han behövde mer utmaningar. Hon menade att jag pressade honom för mycket och att jag var orsaken till hans bekymmer. Hon sänkte istället ribban, eftersom hon inte trodde att han klarade av de vanliga uppgifterna. Detta ledde till att problemen istället ökade.

Vi fick kontakt med BUP där han utreddes och vi fick veta att han låg på autismspektrat. Han fick diagnosen Aspergers syndrom. Detta var dock inte allt för psykologerna talade samtidigt om hur fantastiskt intelligent han var. Detta visste vi redan, men nu hade vi det på papper. Vi trodde det skulle få lärarna att förstå.

När det var dags att börja fyran hoppades vi på det bästa. Det skulle bli ämneslärare som hade fördjupade kunskaper och som brann för sitt ämne. Det skulle äntligen komma utmaningar. Situationen blev ännu värre. Nu hade vi en hel hög med lärare som var oförstående och skyllde allt på mig. De satte också en låg ribba för att han skulle få vila från hemmets orimligt höga krav, som han inte kunde leva upp till, enligt dem. Sonen slutade gå på lektioner, gömde sig på toa i princip hela dagarna, presterade inget, slutade äta och slutade växa. Han grät, låste in sig på toa och höll i sängkanten för att slippa gå till skolan på morgonen. Vi tvingade honom. Han ville dö.

Rektorn insåg allvaret, förstod att han var särbegåvad, men fokuserade ändå på AS-diagnosen. Rektorn och lärarna kunde inte förstå att sonen mådde dåligt på grund av att skolan var meningslös och att han sedan reagerade på Aspergervis. I all välmening skaffade rektorn en assistent, vars jobb var att jaga in honom på lektionen, vilket oftast misslyckades. Ingen ville ta reda på varför han egentligen mådde dåligt. Det var ju ”mitt fel” som förälder och en av lärarna sa att han nog behövde en kram, så skulle allt bli bra. Att säga detta till mig kändes som att de tyckte att jag inte älskade min son och att jag inte ens kramade honom. Jag som lade all min tid på att ta hand om honom och försöka få honom till skolan. Jag blev förkrossad och arg.

Nu går han i femman. Han går till skolan varje dag. Han går till nästan alla lektioner. Han presterar. Han äter litegrann. Han har växt ett par centimeter. Han har inte nämnt döden en enda gång. Vad hände? Det började med att jag som själv är lärare, blev ombedd av rektorn att föreläsa om särbegåvning för lärarna på skolan. Jag berättade om sonen och hans utveckling sedan han var bebis samt visade vilka böcker han hade läst under en vecka (ca 1500 sidor), vad han byggt, hans resultat på nättestet på Mensa osv osv. Därefter beslutade rektorn följande:

  1. En underbar resursperson anställdes. Vi fick vara med på intervjun. Hans uppgift är att få sonen att må bra och att hjälpa lärarna på rätt spår. Han har mandat att ändra i lärarens uppgifter för att det ska funka. Varje dag är annorlunda och anpassningarna ska göras utifrån det.
  2. Egna timmar med resurs där de jobbar framåt i olika ämnen.
  3. NO med klass 8-9
  4. Matematik i egen takt. Jobbar just nu i åk 8-bok. Gör några uppgifter per sida + diagnoser och prov. Resursen läser upp tal, sonen svarar och resursen skriver. De diskuterar matematik, som är det sätt han lär sig bäst på och något som det aldrig fanns tid för förut.
  5. Inga repetitiva uppgifter i något ämne.
  6. Prov innan nytt arbetsområde i alla ämnen. Sonen kollar igenom arbetsområdet en gång och gör sedan provet för att se om något behöver kompletteras.
  7. Läser igenom klassens gemensamma bok på ett par timmar, får sedan göra egna bokval på svenska, engelska eller finska.
  8. På grund av de ack så vanliga skrivsvårigheterna för särbegåvade, får han arbeta mycket muntligt. Han berättar för lärare eller resurs. Resurs kan skriva det han säger ifall det måste vara nedskrivet. På detta sätt får han gjort sådana ”läraren-måste-veta-att-du-kan-uppgifter”, som han annars skulle vägra.
  9. Egen dator för skrivhjälp och egna tematiska och ämnesövergripande projekt som t ex stad i Minecraft (teknik, NO, SO och engelska).
  10. Arbetar i egen takt i engelska. Gör ett kapitel per lektion på dator. Deltar i muntliga diskussioner under tvång. Pratar flytande engelska med resursen.
  11. Skriver gamla NP för åk 6 i alla ämnen för att kartlägga.
  12. Jag har möte med alla undervisande lärare, resursen och rektorn varannan vecka. Innan hade vi inget samarbete alls.

En ros till vår rektor!

Vill du veta mer? Här finns en del av Linda Kreger Silvermans forskning (översatt till svenska) om särbegåvade barn:

http://glimrandeglimtar.blogspot.se/2015/09/vad-vi-vet-om-begavade-barn-linda.html#more

2 reaktioner på ”Min son ville bara dö

  1. Har precis hittat din blogg och läser så ögonen blöder! Har en 12 åring som vi misstänker är särbegåvad men haft olika lärare nästan varje årskurs så skolan varit turbulent för alla barn. Läraren i åk 5 började se hans kapacitet men nu har vi halkat bakåt igen och nu när sexan snart är slut är det ofta en kamp bara att få ut honom genom dörren på morgonen för att gå till skolan. Känner igen mig i så mkt du skriver så precis börjat en dialog med skolan men mottagandet är mer än svalt tyvärr…

    Gilla

    1. Tack för responsen! Ja, det kan vara omtumlande att upptäcka särbegåvningen och allt vad den kan innebära. Behöver ni föräldrar mer stöd och tips kring detta, rekommenderar jag er att kontakta Filurum. Gå bara in på hemsidan så hittar ni kontaktuppgifter där. Lycka till!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s