Skulle någon annan vara smartare än vad jag är?

”Tro inte att du är något” sammanfattar den svenska Jantelagen väl. Att inte sticka ut för mycket, att inte kunna mer än någon annan och att hålla en låg profil präglar oss förmodligen djupare än vi tror. Ett visst mått av detta tycker jag är både fint och ödmjukt, men när det går till överdrift som det tyvärr gör både i skolan, på arbetsplatser och i andra sammanhang (dock sällan idrottsliga), kan det påverka människor väldigt negativt.

Jantelagen på svenska:

  1. Du skall inte tro att du är något.
  2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
  3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
  4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
  5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
  6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
  7. Du skall inte tro att du duger till något.
  8. Du skall inte skratta åt oss.
  9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
  10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

(Källa: www.jantelag.se)

Vetskapen om att någon annan faktiskt kan vara smartare än vad jag är, kan vara svår att hantera. Lite smartare, kan jag förmodligen hantera, men mycket smartare, då blir avståndet för stort och risken finns att jag känner mig hotad. När jag känner mig hotad, slutar jag lyssna och kanske vänder jag mig åt något annat håll där det hotet försvinner.

Vi människor har behov av att förstå. Vi vill förstå hur saker och ting hänger ihop och då försöker vi knyta ihop de kunskaper vi har för att bilda våra ståndpunkter och skapa olika förhållningssätt till saker. De särskilt begåvade människorna har förmågan att inom olikartade områden, få till dessa kopplingar på ett djupare plan och har också högre kapacitet att se och uppfatta mönster som de flesta av oss inte ser. Det vi då ska vara medvetna om är att dessa människor i de allra flesta sammanhang är i minoritet, vilket leder till att de ofta får svårare att driva genom sina idéer och få andra människor att förstå det som de förstår.

Jantelagen ställer till det rejält för de särskilt begåvade eleverna. Eftersom vi lärare själva har vuxit upp med detta förhållningssätt, blir det troligtvis knepigare för oss att hantera de elever som förstår mer än vad vi själva gör. De andra eleverna i klassrummet kommer dessutom snabbt att anamma detta ”bekymmer” och sedan anpassa sig efter de osynliga normer som vi lärare förmedlar. Det är därför det är så viktigt att vi som leder i klassrummet visar respekt för att det finns både kunskaper och kapacitet utanför vår egen sfär. Först då tror jag det kan bli legitimt att vara smart och att kunskap i klassrummet kan få den status den förtjänar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s