Mitt barn har ingen studieteknik!

mandala 3

En förälder berättar:

Förra helgen skulle sonen, som går i nian, plugga till ett prov på Andra världskriget. Han fick i det närmaste panik. ”Jag känner mig helt dum i huvudet. Jag vet inte hur jag skall lära mig allt det här!” Han var gråtfärdig och bad mig hjälpa honom. Jag kände mig inte speciellt road. Tänkte att de där sidorna väl inte kunde vara speciellt svåra att stoppa in i huvudet. Han hade ju dessutom hela helgen och ett par kvällar på sig! Jag gick i alla fall med på att sätta mig med honom en stund och dra upp lite riktlinjer inför pluggandet.

Efter en stund fastnade jag i ämnet. Det är ju ändå rätt intressant med nazisternas makttillträde i Tyskland och jag blev nyfiken på varför kriget egentligen började, osv. Kunskaperna hade liksom försvunnit ur mitt eget huvud. Så jag gick med på att plugga tillsammans med honom.

Vilken insikt jag fick! Jag förstod att han inte hade någon som helst koll på studieteknik! Att sammanfatta material och lära sig det viktigaste. Han hade nollkoll! Jag sa att han går i nian, eller hur?

Vi började med att bestämma en tid. ”Vi pluggar 90 minuter idag.” Sedan läste vi ett avsnitt tillsammans. Därefter talade jag om för honom hur jag skulle ha sammanfattat det i egna ord. I skrift. För hand.

-Skriv ”Fem viktiga förändringar i slutet av 20-talet i Tyskland.”

-Skriv en etta och därefter: ”Nedåtgående börser” och därefter en pil à. Pilen betyder ”vilket ledde till”. Efter pilen skriver du ”ekonomisk oro hos vanliga människor”.

-Skriv en tvåa och…

Så där höll jag på första dagen. Andra dagen fick han ta över tänkandet och föreslå vad han skulle skriva. Det blev många osäkra frågor om ”vad som var rätt” och vi resonerade om vilken fakta som var viktig och vilken som nog kunde rensas bort.

Tredje dagen gjorde han själv! Han sammanfattade huvudpoängen i stycket. Han berättade vad han skrev. Han förklarade vad han valde att skita i och varför. Han skrev en lång mening och suddade ut, för att han kommit på ett kortare sätt att uttrycka samma sak, osv.

Jag satt nog med honom i 6-7 timmar. En gång i halvtimmen sa jag åt honom att resa på sig. Varje gång han började prata om ovidkommande saker (”förresten, jag önskar mig ett trumset i födelsedagspresent”) sa jag att det pratar vi om sedan, nu gör vi det här. Jag stressade honom lite när han började glo ut genom fönstret. (Vi hade ju bara x minuter på oss idag;)).

Efteråt var han så otroligt nöjd. Inte främst för att han lärt sig det han behövde om andra världskriget, utan ff därför att han, som han själv uttryckte det: ”Äntligen lärt sig hur man pluggar!”

Jag är så otroligt glad att jag tog mig den där tiden och förstod hur illa ställt det var med studietekniken. Och att jag själv har en fungerade studieteknik, så att jag kunde hjälpa honom.

Jag skriver det här för att det kanske inspirerar någon av er att också avsätta lite tid, förstå barnets utmaning och hjälpa.

Ps. Bilden är den mandala jag färglade under tiden jag hjälpte honom. Både han och jag hade blivit helt dumma i huvudet om jag bara suttit och tittat på honom när han tänkte och skrev…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s