Den här eleven producerar knappt några texter i skolan och skolkar från svenskundervisningen. Men så hittade han ett ämne som han hade åsikter om så här blev denna mycket tänkvärda text:
Jag fick i uppgift att skriva en krönika på svenskan. Det var väldigt svårt, jag kunde verkligen inte göra det. Det var då jag förstod att det finns problem i skolans betygssystem; Min dröm att bli molekylärbiolog förhindras av att jag inte kan skriva en krönika.
För att kunna utbilda mig till molekylärbiolog måste jag ha ett meritvärde på 330+ och 340 är max som går att ha! Marginalerna är så små, att om jag skulle misslyckas med krönikan och den drar ned mitt betyg i svenska till E, skulle jag behöva ha A i ALLA övriga ämnen. Och med tanke på att ingen är perfekt, så är detta högst osannolikt. Jag är bra på ämnen som är relevanta för en molekylärbiolog, som till exempel biologi, kemi och matematik. Med dagens betygssystem så kan ett litet delmoment i ett för mitt drömyrke orelevant ämne avgöra om jag kommer in på utbildningen jag ville ha. Ska mina problem med att skriva en krönika, sy eller hoppa på en trampolin verkligen avgöra om jag kan bli en molekylärbiolog? Samma gäller såklart för de som vill ha arbeten där de ska skriva krönikor, sy eller hoppa på en trampolin, ska de inte kunna komma in på den utbildning de vill för att de inte kan trigonometri eller spela gitarr? De enda som egentligen kan klara det är de som pluggar bort sin barndom. Självklart ska plugg belönas med bra betyg, men det kan inte vara det enda sättet att klara sig.
Det finns två grundproblem, det ena är hur betyg sätts och det andra är antagningssystemet till högre utbildning.
Betygen sätts efter ens sämsta, inte efter ens bästa eller ens ett genomsnitt. Kursplanen består av många kriterier, om man har A i alla kriterier, men man har E i ett, då får man ett D så om man vill ha ett A i ämnet så måste man ha A i alla kriterier, detta är väldigt svårt. Ett exempel är matematiken, man har lagt till programmering som en del av matematiken. Även om man är jättebra på matematik så kan man vara dålig på att programmera och tvärs om, matte och programmering hör inte riktigt ihop. Detta betyder att även om man är typ ett Rainman mattesnille så kan man få D eller E i matematik.
Det andra problemet är hur antagningen till högre utbildning fungerar. De kollar på meritvärdet, men bryr sig egentligen inte om vilka ämnen man har bra/dåliga betyg i, säg t ex att man vill in i en idrottsskola där antagningsgränsen är 260 och man har 265 i meritvärde även om man har ett E (kanske till och med ett F) i idrott så kan man komma in i skolan om man klarar antagningsprovet som de antagligen har.
Som du kanske ser så är det väldigt stressigt att gå i skolan pga problem med hur betyg sätts. Systemet måste fixas. Då skulle inte alla eleverna behöva stressa över att vara perfekta, för att komma in på sin drömutbildning. För alla elevers skull, gör något nu!
Elev i åk 8